Idag har varit en himla bra dag på jobbet! Ja varje dag hittills har varit bra men just idag fick jag till den där extra klämmen på hur jag ska lägga upp verksamheten med rutiner och struktur för alla arbetssökande deltagare. Det är mycket att hålla reda på, kontakter, föreläsningar, coachsamtal, dagligt nätverkande, handläggarsamtal, inskrivningar, planeringar, slutrapporteringar, statistik, schemaplanering, ...ja en massa skoj :)

 

Hade en bra och aktiv grupp under workshopen som jag höll i under förmiddags, givande och individuella samtal med bra målplaneringar och handlingsplaner på eftermiddagen.

Attraktionslagen. Jag har skrivit om den förr! Vad du känner och tänker - attraherar du in i ditt liv.

 

Nu ligger jag alltså här. Har fått säga ifrån mig första dagen och terminsstarten av min träningsklass (vilket jag avskyr att göra), men nu tvingats till. Ja jag är sjuk i influensa, världen går inte under.

 

Min näsa skaver, halsen river och det känns som om någon hoppar på mina lungor var tredje sekund. Men vad gör det om hundra år? Jag vet att jag blir frisk. Jag ligger i min mjuka soffa, tända ljus omkring mig, äter soppa och snyter mig i mjuka näsdukar. Jag behöver vila. Kropp och sinne.

 

Samma lag gällde förstås när jag fick exakt det arbete jag önskade nu vid årskiftet. Jag hade faktiskt sänt ut en konkret önskan, ja till och med skrivit ner den tydligt. Sen kom den som ett brev på posten (eller ett glatt telefonsamtal i det här fallet). 

 

Mitt tips är att du ska tänka på VAD DU ÖNSKAR, inte tvärtom. Allt du oroar dig för kommer att dyka upp i ditt liv. Det kan också förvisso vara en nyttig läxa, men om du är trött på att känna att "livet går dej emot", så ändra dina tankar och känslor till något bättre. Gå och lägg dig glad så får du se hur du vaknar morgonen därefter!

 

With love

Längtar vansinnigt mycket efter att solen ska blända mig och värma mitt ansikte och kropp! Börjar gå i resetankar. Även om det dröjer till sommaren så är det en stor motivator i mitt liv, att se fram emot och få längta efter en resa. En resa mot sol, kultur, upptäckter, mental och kroppslig vila.

 

Tanken och känslan av det lyfter upp varje dag lite extra.

 

Julen är en högtid som väcker många känslor hos många människor. Jag har vänner som älskar julen mer än något annat och vänner som känner tvärtom. Själv har jag alltid tyckt att julen är mysig, jag tycker om ljusen som lyser upp mörkret och jag tycker om att samlas med dem som jag tycker mycket om. Det finns dock många människor som (året om) känner sig ensamma och inte det minsta exalterade över en högtid som betyder att man umgås - om man har några att umgås med. Jag ägnar ofta många tankar åt dessa människor. Det är konstigt att det kan göra så ont i mig när jag tänker på alla som har det svårt. Är kanske därför jag väldigt ofta känner tacksamhet över mitt liv.

 

Nu under helgerna har jag varit och är fortfarande långledig. Blivit mycket familjeträffar, men också en hel del spenderande i soffan framför en film. Att se film är något som jag sällan tar mig tid till under säsongerna. Då blir det mest arbete, dans och träning. Såg en film ikväll som heter Stuck in love. Jag grät nästan hela tiden och jag har inte riktigt hämtat mig än. Kärlek, ångest, misstro, vänskap, död, rädsla, lycka och KÄRLEK. Filmen har jag aldrig hört talas om förut och den är från 2012. Den fångade mina känslor ikväll, jag kände själv rädsla, ångest, lycka, tacksamhet och kärlek. Vi har alla så mycket att lära...

 

Jag vill lära mig själv och andra att våga visa vem man är, att våga älska sig själv fullt ut. Och sedan kunna älska andra villkorslöst. Det finns mycket som skrämmer mig, men en hel del som inte skrämmer mig alls. Det finns också sådant som har skrämt mig, men som inte skrämmer mig längre. Tidigare har jag alltid känt mig nervös över arbetssituation (jättekonstigt med tanke på att jag alltid jobbat), oroat mig för vad som händer om jag... eller tänk om... När jag tog mig utanför min trygghetszon i april 2012, sa upp mig och började ett nytt arbete som coach, så var det den mest fantastiska känsla ever. Jag gjorde det, jag vågade, och det var det bästa jag någonsin gjort! Tjänsten var bara på 1.5 år så det var stort för mig att ta steget och inte veta vad som händer sedan. Under detta 1,5 år så har min rädsla försvunnit, mycket bara på grund av att jag vågade ta steget! I somras började många av mina kollegor oroa sig över "vad som händer sedan", "har du inte börjat söka nytt jobb?". Det var den konstigaste känsla jag haft, att inte känna oro. Ett tag visste jag inte om jag förträngde den eller om den skulle komma som en bomb.. men den fanns bara inte där. I slutet av oktober började jag söka några arbeten som kändes intressanta. Fortfarande ingen oro. Jag levde i "det löser sig". Det finns en vidare plan för mig. Jag är arbetsför, har en hel del erfarenheter och är kreativ och engagerad. "Det löser sig". Efter en av mina första ansökningar, så blev jag uppringd av en jättetrevlig tjej som ville ha mig i företaget - dock var tjänsten beroende på om en upphandling gick igenom eller inte. Jag blev glad, det var ett trevligt samtal och jag sa att jag givetvis var intresserad. Upphandlingen blev uppskjuten och under tiden sökte jag några arbeten till. Blev i december uppringd av en arbetsgivare, kom på intervju och blev erbjuden arbete som coach och rehabkonsulent. "Det löser sig" ekade i mitt huvud. Efter överenskommelser och möte så tackade jag ja, ett arbete som jag är lycklig över! Fick ringa den första arbetsgivaren och berätta, men hon gratulerade mig så gott och hon kommer att höra av sig när upphandlingen är klar ändå. Jag kommer att börja jobbba 7/1 så har fortfarande en halv vecka ledigt. Det är lyxigt och det ger rum för mycket tankar och känslor. Jag vill jobba ännu mer på mig själv! På mina relationer och på min person, mitt liv.

 

Jag tror att mycket "löser sig", men den inställningen kräver insikt och lugn. Livet är långt, men kort. Vi vet inte vad som händer imorgon, igår har redan varit och nuet är den tidpunkt som många missar. Jag må vilja mycket, men känner ändå att jag kan vila och njuta av nuet. Ibland är jag jätteduktig på det, ibland mindre.. Jag älskar att skapa, att drömma och förverkliga! Ibland är jag händelserna i förväg, men försöker att tänka på att lägga en grund för mig själv, men också ha tillit till att livet ger mig det jag behöver. Kärlek är världens motto. Att älska sig själv, att älska andra och våga bli älskad själv. Älska din medmänniska. Älska naturen och jorden. Stanna upp och se, inte bara titta. Stanna upp och känna. Som igår, när vi var ute på landet och firade nyår. Ute i mörkret ser jag upp mot den mörka himlen. Vackra, starkt lysande stjärnor. Jag stannar upp. Fler stjärnor. Stjärnor överallt. Ett stort universum fyllt med stjärnor, planeter och annat liv. Det var mäktigt och känslan följde med mig till sömns. Livet är mäktigt. Allt från det lilla, till det stora.